Opaler Australiens ädelstenar

 

Vad är opaler?

Opaler är dyrbara ädelstenar från i huvudsak Australien. Ungefär 95 procent av världens opaler kommer därifrån.

Opaler består av kiseldioxid och vatten och är ganska ömtåliga jämfört med övriga ädelstenar.

Det finns olika sorters opaler. Den svarta opalen är mest värdefull. Andra sorter är vita opaler och kristallopaler. Boulderopaler, där färgerna ligger i skikt direkt på stenen, är ytterligare en sort som blivit allt mer populär den sista tiden.

Ingen opal är den andra lik. De äkta opalerna visar upp ett fantastiskt färgspektrum, många i regnbågens alla färger på en gång. De kan variera mycket i värde, beroende på olika faktorer.

Opaler kan ha olika färger. De kan vara mörkt blå, ljust gröna, turkosa, rosa, röd-, orange- och gulaktiga eller - vilket gör dem så unika - stråla i regnbågens alla färger på en gång! Det beror på att de är uppbyggda av mikroskopiskt små genomskinliga så kallade sfärer (formationer), av kiseldioxidgel och vatten. När vitt ljus träffar kiseldioxiden bryts den i olika vinklar. Detta skapar en regnbågseffekt. Vänder du på opalen kommer färgerna att förändras eftersom ljuset då bryts från ett annat håll. Bäst färger får du om du står med solen i ryggen.

Det finns egentligen bara två sorters opaler, äkta opaler och det som kallas "potch" på engelska. De äkta opalerna visar upp ett fantastiskt färgspektrum och är förhållandevis ovanliga. En äkta opal består vanligtvis av 6-10 procent vatten och har små kiseldioxidsfärer i regelbundna mönster. "Potch" är opal med endast en färg, framför allt vit, grå eller svart. Omkring 95 procent av all opal som hittas är ”potch”. Den används framför allt som baksida i dubbletter och tripletter när man framställer smycken, men är för övrigt värdelös.

Rent kemiskt består opalen av ett mineral, av kiseldioxid och en varierande mängd vatten. Den påminner om kvarts och är en förhållandevis skör ädelsten. Den kemiska beteckningen för opal är SiO2·nH2O.

Opaler bildades vid vulkanisk verksamhet för miljoner år sedan. Stensediment lämnades på stränderna vid insjöar. Vattenmassor lämnade kisel i sprickorna och kiselstenen förvandlades till opaler.

Idag finns inga sjöar kvar där opaler bryts. De hittas i 

stället i ett område som mest liknar öken - Australiens

 vildmark - the outback.

Hur bildades opaler ?

Opaler bildades vid vulkanisk verksamhet för miljoner år sedan. Stensediment lämnades på stränderna vid insjöar. Vattenmassor lämnade kisel i sprickorna och kiselstenen förvandlades till opaler. 

Vad är opaler värda?

Varje opal är unik. Det finns inte två stenar som är likadana. Värdet måste därför bestämmas utifrån varje stens unika egenskaper. Den viktigaste faktorn vid prissättning är stenens ”body tone” d.v.s. opalens bakgrund. Den kan variera från vit till svart. Ju svartare bakgrundsfärg, desto värdefullare opal.

Andra faktorer som man tittar på är färgerna, mönstret, klarheten, hur genomskinlig stenen är sedd uppifrån och storleken. Generellt kan man säga att ju fler färger som bryts i ljuset när du tittar på opalen, desto värdefullare sten har du i handen.

För att värdesätta en opal rätt, så krävs det att du är expert. Svensk Opalimport köper sina opaler endast från välmeriterade opaltillverkare och leverantörer, med hundraårig kunskap, direkt från Australien.

Massiv, dubblett, triplett – vad är skillnaden?

När du bestämmer dig för att köpa en opal, måste du bestämma dig för om du vill ha en massiv sten eller en dubblett eller triplett. En massiv sten är värdefullast och oftast (men inte alltid) dyrast. Dubbletter och tripletter är tillverkade smycken som bara delvis består av opal, men opalen är fortfarande äkta.

En dubblett är en opal som består av två lager. En skiva opal limmas fast på en mörk bakgrund bestående av ex. färglös opal, s.k. ”potch”, eller hård plast.

En triplett är en opal som består av tre lager. Principen är densamma som för en dubblett, med den skillnaden att man lägger ett tredje lager av glas, kvarts eller plast över opalen. Tripletten blir oftast lite tåligare med denna metod, jämfört med en massiv sten eller en dubblett. Klicka här om du vill veta mer

Var finns opaler?

Opaler bryts till 95 procent i Australien. De australiensiska opalerna finns i Australiens vildmark (the outback). Den svarta opalen bryts i huvudsak i Lightning Ridge, New South Wales och den vita opalen i Coober Pedy, i södra Australien. Det finns många andra opalstäder i Australien också.

Andra ställen runt om i världen där man kan hitta opaler är Mexiko, USA, Brasilien, Honduras, Indonesien och Etiopien. Dessa opaler har ett helt annat utseende än den australiensiska opalen, vilken är den enda opal Svensk Opalimport säljer.

Hur bryter man opaler?

Opaler bryts under jorden, vilket är det vanligaste, eller i dagbrott. För att gräva under jord sänker man ner ett borr på skaft och jord och skräp fraktas sedan bort med hjälp av vinschar.

Boulderopalen i Queensland bryter man i dagbrott. Då använder man schaktmaskiner för att bryta bort stenar med opal i. 

Opalfält i Australien

Omkring 95 procent av världens opaler kommer från Australien. Det finns många opalfält i landet. I de tre staterna New South Wales, södra Australien och Queensland hittar man opaler. I Lightning Ridge, New South Wales, bryter man den eftertraktade svarta opalen. Södra Australien är den delstat som är känd för den vita opalen (mjölkopalen) och i Queensland gräver man i huvudsak efter boulderopaler.

Kända opalfält i södra Australien är Coober Pedy, Andamooka, Mintabie och Lambina. I New South Wales ligger Lightning Ridge och White Cliffs. Opalfält i Queensland är Quilpie, Winton, Opalton och Yowah.

Coober Pedy

Coober Pedy i södra Australien producerar mängder av vit opal och brukar kallas "opalens huvudstad". Staden är idag världens största exportör av opaler. Opalen hittas inbäddad i lager i sandsten, horisontellt eller vertikalt, på cirka 25 meters djup.

Coober Pedy ligger cirka 850 km norr om Adelaide och här bor cirka 3 500 personer. Många invånare bor under marken i så kallade "dugouts"  för att svalka sig om sommaren och hålla sig varma på vintern. Coober Pedy ligger i ett extremt torrt område. Omgivningarna består mest av sten och väldigt lite växer här. Det finns inga träd och vatten är dyrbart.

Opaler upptäcktes i Coober Pedy 1915 och efter första världskriget flyttade många före detta soldater hit för att leta opaler och bli rika. De bosatte sig under marken och har gett staden dess namn. Coober Pedy, "okupa piti" på aboriginspråk, sägs betyda "vit mans hål under marken".

Det ökenlika landskapet har lockat många filmproducenter, bland annat Mad Max III, spelades in utanför Coober Pedy. Besökare kan hälsa på hemma hos folk som bor under marken, eller besöka andra platser under jord såsom museer, krukmakerier, gallerier och givetvis opalbutiker och opalgruvor. Den som vill kan pröva på att sova under marken i ett "underground hotel" – hotell under marken.

Andamooka

Andamooka ligger i södra Australien, cirka 600 km norr om Adelaide. Här har man inte brutit opaler så länge. De första upptäcktes 1930, men på grund av andra världskriget och områdets tuffa klimat etablerades orten inte förrän på 1960-talet. Opalerna bryts tre till tio meter ner i marken i den forntida sjöbottnen. Andamookaopalen anses vara världens mest hållbara opal.

Lightning Ridge

Lightning Ridge i New South Wales är det enda ställe i världen som producerar svart opal, vilket är den mest värdefulla av alla opaler. De första opalerna här upptäcktes på 1880-talet. Man hittar dem på mellan sex och 18 meters djup, vilket gör det möjligt att gräva "för hand", även om det inte är särskilt lätt! Lightning Ridge, eller Ridge som staden kallas, ligger cirka 770 km nordost om Sydney och där bor cirka 3 000 personer permanent. Ingen vet egentligen det exakta antalet. Omkring 80 000 besökare berikar staden varje år. En del blir kvar som opalletare, men de flesta kommer för att se hur en opalstad i den australiensiska vildmarken ser ut. Den stora turistströmmen har gjort att Lightning Ridge numera har flera motell och restauranger och mängder av souvenirbutiker att ta del av.

White Cliffs

White Cliffs i New South Wales var det första opalfältet i Australien. Staden ligger cirka 290 km nordost om Broken Hill. Här började man bryta opaler redan 1890. Det gick lätt att gräva och opalen var av mycket bra kvalitet, då den inte gick sönder när den delades eller polerades. I Europa hade man aldrig sett opaler med sådana vackra färger. Den överglänste den ungerska opalen och tog snabbt över den europeiska marknaden.

I slutet av 1800-talet bodde det tusentals personer i trakten runt White Cliffs. Här fanns restaurang, bageri och en bar under marken. De första invånarna bodde i allehanda hus av trä och plåt, men flyttade snart ner under marken för att undvika den intensiva värmen. Många pionjärer grävde efter opaler i samma håla under marken som de bodde i.

Under 30 års tid var White Cliffs den största producenten i världen av opaler. Sen började de stora fälten att ge mindre utdelning och staden återhämtade sig aldrig efter första världskriget och förlusten av den europeiska marknaden.

Idag är White Cliffs ett populärt utflyktsmål. Nu bor det cirka 200 personer här året om, de allra flesta i "dugouts" . Turister kan beskåda ett månlandskap med 50 000 hål eller kanske rota i de gamla slagghögarna efter fynd!

Quilpie

Quilpie, i delstaten Queensland i Australien, brukar kallas för "boulderopalens hemstad" eftersom det är den största producenten av boulderopaler i världen. Boulderopalen är unik för Queensland. Den bildas i håligheter i järnmalm och framträder ofta som ådror i stenen. Man bryter den därför i stenblock, som man sedan slipar fram opalen ur. Blocken varierar i storlek, från några cm till flera meter. På många ställen i Queensland kan man bryta dessa stenblock i öppna dagbrott, i stället för i schakt. Andra opalfält i Queensland där man bryter boulderopaler är Winton, Opalton och Yowah.

Så bryter man opaler

Så här går det till när man bryter opaler.

Det finns två olika sätt att bryta opaler på, antingen under jorden eller i dagbrott.

Förr i tiden använde man i princip hacka och spade. Det underlättade om man var två personer, en som befann sig nere i hålet och en som tog emot skräpet i hinkar på ovansidan. Man grävde sig rakt ner tills man stötte på ett område som såg lovande ut. Därifrån grävde man sedan vidare utåt kanterna. Ofta använde man dynamit för att komma framåt. Det var ett riskfyllt arbete och många satte livet till i hopp om det stora fyndet. Man måste ändå beundra dessa tidiga opalletare som klarade att gräva för hand i områden där temperaturen sommartid kan uppgå till ohyggliga 50 grader.

Nu för tiden har man bättre hjälpmedel. För att gräva under jord sänker man ner ett borr på skaft. Borret är ca en meter i diameter och sänks ner vertikalt. För att frakta bort skräp och lera använder man idag vinschar.

När man bryter opaler i dagbrott använder man schaktmaskiner för att göra djupa fåror i marken. I framför allt Queensland använder man denna teknik. Här hittar man mycket boulderopaler, som är en tunn opal belägen på järnmalm. Det överliggande jordlagret friläggs och man bryter försiktigt bort stenbumlingarna med järnmalm för vidare process.

Bara för att man gräver ett hål i ett opalrikt område är det förstås ingen garanti för att man genast finner opaler. Först gäller det att stöta på den outvecklade opalen, den s.k. "potchen", och hoppas att den ska leda till mer värdefullare fynd. Tyvärr är det allra mesta man finner värdelös "potch". En försvinnande liten procent kan användas till vackra opalsmycken

Går opaler lätt sönder?

Opaler är på grund av deras sammansättning ömtåliga värdestenar. Man bör akta sig för repor om man äger en massiv sten eller en dubblett. En triplett är oftare mindre ömtålig på grund av ett skyddande tredje lager av exempelvis glas eller plast som ligger över opallagret.

Massiva stenar är inte ömtåliga mot vatten (de består ju till stor del av just vatten) men man bör undvika att doppa en dubblett eller triplett i vatten eftersom det kan skada lagren som smycket är sammansatt med.

Om man bara tänker efter lite och inte utsätter sin opal för stötar, så håller ett välgjort opalsmycke lika bra som vilket annat ädelstensmycke som helst. 

Jag har hört att opaler betyder otur, stämmer det?

Opaler har genom åren dragits med ett dåligt rykte. Det härstammar delvis från en roman av Sir Walter Scott, skriven på 1800-talet. Hjältinnan i romanen dör när opalerna hon bär i håret tappar sin färg.

Australiens urbefolkning, aboriginerna, kallar opalerna för djävlar, som är delvis ormar, delvis mänskliga. De gömmer sig i marken och lurar männen till undergång genom sina vackra färger.

Men å andra sidan, så trodde man redan på romartiden att opaler förde tur med sig och romarna använde dem som goda amuletter. Det romerska namnet opalus kommer från ett indiskt ord, upala, som betyder värdefull sten. Romarnas opal kom troligen från opalgruvor i Ungern, idag Slovakien.

På medeltiden kallades opalen för ”tjuvarnas sten”, eftersom man trodde att den hade magiska egenskaper. Om man svepte in den i ett lagerbärsblad och stoppade den i fickan skulle man bli osynlig. Kanske värt ett försök?

En riktig opalälskare var drottning Victoria av Storbritannien. Hon bar alltid opaler och med tanke på hur länge hon regerade under 1800-talet och befäste den engelska stormakten, så kan hon ju inte ha haft allt för mycket otur, eller hur?

Med detta sagt, så tror jag du kan känna dig rätt säker att inte drabbas av någon otur när du köper din första opal. Själv har jag burit opaler i många år och liksom drottning Victoria älskar jag dem allt mer genom åren, för deras underbara skönhet och någon otur har då jag inte märkt av!

Australiens vildmark – the outback

Vill du besöka en opalstad i Australien måste du ge dig ut i det som kallas för the outback – Australiens vildmark.

Vad menas då med outback ?

För att förstå det måste man föreställa sig att cirka 85 procent av Australiens 21 miljoner invånare bor i städer, nästan uteslutande längs södra och östra kusten. Längs sydvästra kusten, runt staden Perth, är det också befolkat. Övrig del av landet är outback. Två tredjedelar av Australien är i stort sett obebott och ett stort område är glest befolkad landsbygd. Här bor det bara cirka 60 000 människor.

Hur ser det då ut i den australiska vildmarken? (I fortsättningen kallar vi den för outback, eftersom det är ett mer korrekt namn.)

Det första man tänker på kanske är vidsträckt? Långaa spikraka vägsträckor i hundratals kilometer, oerhörd hetta, röd sand, damm, stenar, ett fåtal buskar, miljontals småflugor och lera när det regnar. Allt detta finner man förstås, eftersom området mest består av öken, men efter en regnperiod kan det också vara strålande vackert när blommor i olika färger pryder marken.

Det är en oerhört karg och tuff plats att bo på, men Australiens urbefolkning, aboriginerna, har funnits här i cirka 50 000 år. Den vite mannen har bara befunnit sig i Australien i ett par sekler.

Opalpionjärer

När man i slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal upptäckte opaler i outback, flyttade många pionjärer hit med hacka och spade och en önskan om det stora fyndet. Flera opalstäder växte upp. Eftersom temperaturerna sommartid (december-mars) kan nå femtiosträcket i de här områdena kom man snart på att det gick att bo under marken för att undkomma hettan. Man gjorde hus av hålen som man grävt och många både bodde och arbetade i sin grotta på samma gång. Husen kallas "dugouts" och än idag bor de flesta människor i de här områdena under marken. Det finns motell, barer, bibliotek och även kyrkor under jord. 

Temperaturen i en "dugout" är alltid behagliga 20-25 grader året om, sommar som vinter. Pröva på att bo under marken om du tänker dig en resa till outback. Det är fullständigt tyst och många människor tycker att de fått sin bästa natts sömn någonsin. En del "undermarkshotell" är så stora att man behöver karta för att hitta rätt i alla gångarna.

Resa genom outback

Om du vill resa genom outback med egen bil finns det mycket du måste tänka på. En fyrhjulsdriven bil är att rekommendera, särskilt om du ger dig ut under regnperioden. Ibland svämmar floderna över och då gäller det att kontrollera vattendjupet om du måste köra över en bäck eller flod. Markörer vid vägen hjälper dig.

Om din bil går sönder kan du bli tvungen att klara dig en längre period. Det kan dröja länge innan nästa bil kommer förbi. Du ska alltid ha med dig vatten och mat, kex och konserver, för en vecka. Det rekommenderas att man tar med sig 5 liter vatten per person och dag. Skulle olyckan vara framme, så kom ihåg att aldrig lämna din bil! Vandrar du iväg är chansen minimal att man hittar dig. Ska du ut på ensliga vägar så bör du meddela någon i förväg vart du ska, och när du kommit fram, ex. en vän eller närmaste polisstation.
I outback bor många fårfarmare och deras arealer kan vara enorma. Det är inte ovanligt att man har en farm i samma storlek som Småland. Med så stora områden att bevaka hinner bönderna inte alltid kontrollera galler i vägbanorna, som finns där för att hindra djuren att gå över vägarna, så du bör stanna och se efter om gallret är helt innan du kör över vägen. Ibland vandrar djuren upp på vägen eftersom stora områden inte är inhägnade alls.

Vägtåg - roadtrains

Om du befinner dig på en någorlunda ofta trafikerad väg kanske du stöter på ett "vägtåg" så kallat "roadtrain". Det är en långtradare som kan vara oerhört lång, ibland över 50 meter, och ha en bromsträcka på en kilometer! Försök dig inte på att köra om långtradaren om vägen är dammig. Föraren har ingen chans att se din "lilla bil". Det är bättre att ta en paus och låta "vägtåget" få ett försprång.

Enorma avstånd

Det kan vara svårt att föreställa sig avstånden i outback, men för att få en uppfattning om hur långt det kan vara, kan vi göra en jämförelse. Mellan Melbourne i söder och Darwin i norr är det 3 755 km, lika långt (sånär som på några kilometer) som mellan Kiruna och Rom. Med sådana avstånd är det lätt att förstå att många barn ute på landet undervisas via radio (school of the air) och att läkare måste tillkallas via flyg. Många har säkert sett den populära tv-serien "Doktorn kan komma" (Flying doctors) och vill du besöka en läkarstation eller se hur barnen undervisas via radio och satellit kan du göra det i ex. Broken Hill eller Alice Springs.

Djur i outback

Vilda djur finns det gott om i outback. Kängurur, emuer, kameler, dingor och andra djur korsar vägarna ofta och du bör se upp särskilt vid soluppgång och vid solens nedgång, då djuren är mest aktiva.

Visst är kängurun gullig, men den kan också orsaka en hel del skada. De flesta bilar som regelbundet kör i outback har så kallade roo bars, en extra stark kofångare framtill på bilen, för det är vanligt att kängurur korsar vägarna. Reser du genom outback kommer du garanterat att se döda kängurur längs vägen.

Emun är ett slags strutsfågel, som bara finns i Australien. Fåglarna kan vara svåra att se i landskapet, då de flyter in färgmässigt. De kan inte flyga, men springa upp till 50 km i timmen. Hanen kan bli upp till två meter hög.

Ormar och ödlor finns det förstås också gott om i outback. Den dödliga brunormen, "king brown snake", hittar man här liksom geckoödlan och dess större släkting goannan. Men både ormar och ödlor är skygga djur och håller sig helst på avstånd från människan.

Kamelen har inplanterats i Australien och ställer till med en del skada då den äter av planterad gröda. Man förde in olika sorters kameler under senare delen av 1800-talet. De användes som transport- och riddjur i västra Australien och de centrala delarna, då man byggde järnvägen och telegraflinjerna. De transporterade även varor till de tidiga nybyggarna i dessa områden och till gruvindustrin.

Dingostaketet

Tvärs igenom hela Australiens outback, går ett enormt långt staket – "the dingo fence" – dingostaketet. Det är ca 5 500 km långt och sträcker sig från västkusten till östkusten. Staketet, som är världens längsta, byggdes på 1880-talet för att hålla dingon, Australiens vildhund, borta från fårfarmarna i södra Australien. Dingon är egentligen inget särskilt rovlystet djur. Många dingor hålls som tamhundar.

Sammanfattningsvis vill vi säga att outback är en spännande plats. De flesta turister missar detta område om de inte besöker den berömda monoliten Ayers Rock (Uluru kallar aboriginerna den) utanför Alice Springs förstås. Outback är väl värt ett besök. Även om du inte är fullt så äventyrslysten att du vågar resa på egen hand, kan du alltid följa med på en guidad tur för att få en känsla av detta enorma, annorlunda område – the outback

. Och du! Glöm inte besöka en opalstad!

Skulle du förresten inte ha lust att åka till Australien, kan du ju alltid roa dig med att köpa ett vackert smycke därifrån i stället.

Ayers Rock

Minecraft ungarnas älsklingslek

Svenskarna och mångmiljonärerna Jens Bergensten ( Jeb) och Markus Persson (Notch) skaparna av dataspelet Minecraft

Minecraft är ett äventyrsspel och byggspel (open world) till dator som efter grundandet av Mojang utvecklas av företaget och innan dess av Markus Persson. Minecraft har funnits till försäljning via spelets webbplats sedan det gick in i alfaversionen. Spelet har släppts till Windows, Mac OS, Android, IOS, Xbox360 , Playstation 3, Playstation 4,Playstation, Vita ,X-box One och Linux. Den fullständiga versionen av Minecraft släpptes den 18 november 2011.

Minecraft fokuserar på att låta spelaren utforska, omvandla och interagera med en dynamiskt genererad spelkarta byggt av kubikmeterstora block. Förutom block innehåller spelkartan också växter, varelser och föremål. Spelarens aktiviteter i spelet inbegriper bland annat gruvarbete, att bekämpa fientliga varelser och att bygga nya block och verktyg genom att samla på olika resurser som finns i spelet. Spelets omfattande open world-struktur tillåter spelarna att skapa strukturer, skapelser och konstverk på olika multiplayerservrar eller på singleplayerbanor.

Spelet har fått ett extremt högt mottagande från spelkritiker och har blivit ett av de mest inflytelserika och framgångsrika indie-spelen som någonsin skapats. Spelet har mottagit flera priser, och 13 december 2012 hade spelet sålts i över 8 300 000 exemplar på PC och över 17 500 000 exemplar på samtliga plattformar.

Själv vet jag inte ett dugg om spel och dataspel. Jag bara vet att de stimulerar de små barnen Joush 7 och hans kompis Nirvan 8 + alla andra små killar som finns här på gården. De leker Minecraft utrustade med hammare , glasögon och handskar på den stora stenhögen som finns på Johan och Saaras bakgård. De har nu hållit på sedan den 14/12 och hackat och grävt på högen och de kan arbeta hela dagar med sin intensiva lek som ingen vuxen får vara med i. De andra som är med på bilderna är Ivo 12 och Alex 11 och de har inga problem med att direkt kunna hoppa in i lekandet.

.Jag förstår inte hur dom tänker och deras idoler är Notch och Jeb som ju liksom deltar eller är tillgängliga i själva spelet.

Det är väl kännt att lek stimulerar barnens utveckling. Barn vars lek störs av ängsliga eller överbeskyddande föräldrar hindrar dem i deras kreativa utveckling. Den fria leken har man alltid omhuldat och stimulerat. Johan har installerat en server i källaren som är en viktig del i att spelet går så bra .Föräldrarna runt omkring är med rätta imponerade av den mycket tekniska lekmiljön.

Dom funderar och tänker. Ålder spelar ingen större roll 7, 8, 11, 12 alla kan delta i samma lek och det handlar om skatter . Att hitta dyrbara material och sammanfoga dem till ännu dyrbarare material . Man kommer att tänka på medeltidens "Alkemi"  ( = framställning av guld genom sammanfogning av olika material). Men pojkar i 7 -8 års åldern har inte läst någon kemi, och ändå är dom intresserade av kristaller och bergarter på ett nästan vetenskapligt sätt. Jag är väldigt imponerad.

Högen tillkom när Johan och Saara byggde om huset. Högen består av byggmassor , gammalt tegel och gamla kalkstens block och murbruk i en enda röra som grannen kinesen faktiskt är spekulant på som utfyllningsmaterial när han vill jämna ut sin lika branta tomt

.

Att småkillar i åldrarna 7 till 12 år kan tillbringa hela dagar med att kncka på dessa stenar och i sina gemensamma fantasier leka Minecraft fachinerar mig. Dataspelet utvecklar fantasin och att se småpojkarna sitta och bläddra i handböckerna gör en lyrisk.Tänk vilken inspiration av fantasin ! Vad rör sig i deras hjärnor ?

Det finns nu på svenska en bra bok om historien bakom Minecraft som är klart läsvärd.. Det började i Edsbyn i Hälsingland när pappan en jul kom hem med en stor kartong med en Commodore 128, den ikoniska speldatorn Commodore 64´s lite mer avancerade storasyskon. För Marcus Persson öppnade den nyinköpta datorn en ny värld.

Detta är handboken som pojkarna anlitar flitigt. Fråga mig inte hur. Det är deras egna värld dit vi vuxna inte har tillträde.





 
  Notch och Jeb är alltid närvarande. Det är alltså skaparna av spelet som numera är köpt och ägs av Microsoft, man får här deras biografier som ungarna kan utantill. Båda är födda 1979 i Stockholm. Notch är skapare av Minecraft och medskapare av Mojang. Jeb är utvecklare och tog över som chefsutvecklare 2012 och han har vissa specialiteter i sin utveckling som redstone ,wolves, climbing, spiders and pistons. Vad nu det betyder ?

"Table of elements" heter denna sida i instruktionsboken och den påminner ju oerhört mycket om Periodiska Systemet som man brukar komma till i gymnasiets sista ring på Naturvetenskaplig linje. Här introduceras det för 7 - 8 åringar som blir jätteintresserade av ädelstenar och mineraler. Så roligt det är ju ett av mina stora intressen också. När vi var på Australian Museeum ville Josch absolut se avdelningen för mineral och ädelstenar. Det är en fröjd att se hans nyfikenhet och intresse.

"Mining rare elements" dvs letandet efter sällsynta "element, mineral"  är nog vad pojkarna håller på med när de leker på högen och knackar på stenarna. De gör alltså båda delarna spelar dataspelet Minecraft och leker Minecraft ute i friska luften.

Är inte Beginners Handbook tillräcklig kan man gå vidare till tre andra instruktionsböcker Construction Handbook , Redstone Handbook och Combat Handbook  spelet utvecklas hela tiden och ungarna förstår vad det handlar om. De tänker på ett annat sätt.

På museet såg vi då dessa mångfärgade opaler som är så typiska för Australien och som glänser/skimmrar så vackert. De bryts ca 70 mil från Sydney, där finns många små övergivna brott. Hade vi haft tid hade vi åkt dit och letat opaler. Det vore som att åka till Jämtland och leta bergkristaller dvs spännande.

Man blir lycklig av att se barnen leka på stenhögen. Vilken fantasi och lekkraft ! Vilket intresse för Naturvetenskap detta spel alstrar. Se bara på Ivo Isaac´s äldste vän med mamma och pappa från Polen. När vi var på badstranden tog han med sig saltvatten. Han skulle framställa Syre och Väte ur vanligt havsvatten. Vilket låter som ett väldigt avancerat experiment.

Han använder sig av en transformator som alstrar likström och kring de båda polerna Anoden och Katoden fäster han provrör som tätas med korkar efter att även de fyllts upp med saltvatten. Det bildas Väte vid katoden och Syre vid Anoden och gaserna fyller upp provrören.

Vilket avancerat experiment. Pojken är bara 12 år och har inte läst kemi i skolan ännu. Han har inte ens valt linje/inriktning i skolan. Han är bara intresserad av naturen och av grundämnen i allmänhet tack vare ett svenskt dataspel Minecraft.

Och experimentet lyckas . Det bildas gaser i provrören. Vad månde det bliva av en sådan liten Naturvetenskapsman ?

Här kan man se gasbubblorna i provrörens toppar. 

Här en liten film där man ser bubblorna komma . Vilken lycka. Ett kemiskt experiment på närmast studentexamenninå.

Historien om Sydney Cove

När Captain Arthur Phillip förstod att Botany Bay, viken där Captain James Cook hade landat när han år 1770 upptäckte Australien, var olämplig för en bosättning styrde han norrut och utforskade Port Jackson som Cook hade seglat förbi 18 år tidigare .Året är nu 1788. Han fann en vik (Cove) med en bäck med friskt rent vatten "the Tank Stream".Det var en utmärkt ankringsplats för fartyg och han valde platsen för den nya kolonin och uppkallade platsen efter Lord Sydney , "Seretary of State for the Colonies. Fångarnas och vakternas tält runt stränderna ersattes efter hand av permanenta byggnader.Campbell´s Wharf (1803), Macquarie´s Commissariat  och King´s Wharf (1812). Den "Semi-circular Quay" som viken först kallades byggdes fårdig 1837. Själva området runt staden , dvs själva colonin kallades New South Wales". Ombord på "The First Fleet" fanns 1.400 personer män, kvinnor och barn. Av dem var  548 manliga straffångar och 188 kvinnliga. Resten var huvudsakligen marinsoldater och sjömän som skulle bevaka kolonin.

Den första kända handritade kartan över Sydney ritad samma år som man anlände den 26 Januari 1788 den föreställer i stora drag "The Rocks". Med på resan följde även 36 barn, några mycket små, då 40 av marinsoldaterna tagit med sina fruar och familjer och flera av de kvinnliga fångarna fött barn under sjöresan. Flottan bestod av11 fartyg, 6 fångfartyg 3 förrådsfartyg och 2 örlogsfartyg. Största fartyget var örlogsfartyget "Sirius" på 612 Ton och 40 meters längd.Phillip beskrev Sydney som "Världens finaste hamn, där tusen linjeskepp kan segla in i total säkerhet"

 Guvenören Arthur Phillip hissar den Brittiska flaggan i den nya  kolonin i Sydney.

En karta som är daterad 1789 alltså efter ett år. Den 26 Januari 1788 steg Phillip i land, den 7 februari lästes Phillips fullmakt somguvenör upp; han inskärpte i fångarna att de måste överge sitt gamla levene och förtjäna sin frihet genom hederligt arbete ; han manade par att gifta sig ; han lovade att varje man sompåträffades i kvinnornas tält efter mörkrets inbrott skulle skjutas av vaktposterna. Det var ett hårt och slitsamt arbete redan i början . De hårda eukalyptusträden måste fällas innan tälten kunde resas . Ett slags stadsplan för det lilla samhället hade arbetats fram.

Karta från 1821 som visar utvecklingen efter de första 33 åren. Här ser vi nu Bennelong Point. Där nu operan ligger.

Bennelong (1764 - 1813 )var en Aboriginal tillhörande "Eora Nation" dvs området runt nuvarande Sydney. Han tillfångatogs av guvenör Phillips och uppfostrades till samarbetsman och tolk. Han följde Phillips tillbaka till Storbritanien men trivdes inte utan följde nästa guvenör John Hunter tillbaka till Australien. Man byggde ett litet stenhus åt honom på just Bennelong Point, där han dog gravt alkoholiserad 1813. På Bennelong Point ligger nu Sydneys operahus och det var också vid Bennelong Point som "The First Fleet" ankrade upp 1788. Att själva operan symboliserade "The First Fleet" kände inte ens arbetande arkitekter här i Sydney till

.

Här ser man tydligt att redan på ritningsstadiet hade man ideén om de 11 fartygen väldigt klar för sig. Arkitekttävlingen utlystes 1955 och vinnare blev dansken Jörn Utzon. Förslaget förkastades först då det ansågs allför extravagant men den finske arkitekten Eero Saarinen som tagits in i juryn som expert lovordade förslaget. Det första spadtaget togs 1959 och bygget var klart först 1973 , då hade det kostat 102 Miljoner AUD (= 588 Milj SvKr) jämfört med den budget som projektet hade på 7 Miljoner AUD.(= 42 Milj SvKr).  Snacka om att överskrida budget och det var en hel del bråk under resans lopp. 1965 avskedades Jörn Utzon av den nya tillträdande högerregeringen och bygget fortsattes med många kompromisser gentemot orginalritningarna. Bygget skakades av korruptionsskandaler. Tanken hade varit att bygget skulle vara klart 1963 och den enorma förseningen orsakades mest av korruption och politisk inkompetens.1998 var det dags att rätta till de kompromisser som den konservativa regeringen beordrat och som visade sig mycket olyckliga. Nu kallades Jörn Utzon åter in och han fick slutföra sitt arbete med hjälp av sin son Jan, men Jörn återvände aldrig till Australien. Han arbetade hemifrån och hans son fick flyga ner.

 Så här ser operahuset ut idag. Världens vackraste byggnad ?

Här en översiktskarta över Sydney som ju är stort och det finns fler vikar än Sydney Cove som är viken mellan Sydney Opera och The Rocks (=läget för den allra första bosättningen i Australien 1788). Det är den mest trafikerade viken. Härifrån går alla färjor och här lägger de stora kryssningsfartygen till. Från "The Rocks" går också den väldiga Habour Bridge som tillsammans med Operan dominerar stadsbilden (= den rosa vägen över vattnet). Vi har även Darling Habour på andra sidan den stora genomfartsleden med 7- filig motorväg och dubbelspår järnväg.

En vy av Sydney Cove från fönstert på andra våningen av Australian Modern Museum. Man  ser operan på andra sidan och färgorna , samt ett kryssningsfartyg och den mycket vackra "Strandpromenaden" som går runt hela viken (Cove) som inte bara kallas Sydney Cove utan också "Circular Quay" och området jag fotograferar från heter "The Rock".

Ovan 4 bilder tagna från Moderna Museets Takterrass över Sydney Cove.

Saara, Phiila, Priya och Vikram samt jag som håller i kameran. Järnjänget. Vi som är kulturintresserade

Lilla Phiila som tyckte utställningen om Chuck Close var jättebra.

Utanför Sydneyoperan efter föreställningen av Trollflöjten. Här är alltid mycket folk.

På andra sidan Sydney Cove ligger de stora lyxkryssarna

 Ovan några bilder tagna på strandpromenaden runt Sydney Cove. På sista bilden längst till höger ser ni en rund platta. Det är en gjuten plaquett och handlar om en författare som verkat i och skrivit om Sydney.Det finns 60 stycken sådana plaquetter ingjutna i gatubeläggningen runt Sydney Cove,

Det finns alltså 60 stycken sådana plattor ingjutna i gatan runt Sydney Cove ocg det finns en handbok som berättar om varje författare och hans anknytning till Sydney. Jag har köpt en sådan handledning som är spännande i sig och man lär mycket om Australien och dess litteratur.

Här en plan över de 60 plaquetterna som börjar längst upp till höger vid operahuset med Nr 1 som är Jessica Anderson(1916-2010 ) och slutar längst upp till vänster vid terminalen för de stora kryssningsfartygen med Nr 60 Ruth Park (1922-2010). Här nedan en förteckning över samtliga författare som finns representerade.. De ssom är markerade med gult är de som jag känner till.

Sydney Cove Writers Walk Plaques
1	Jessica Anderson (1916-2010 )	21	Artur Conan Doyle(1859-1930)	41	A.B.”Banjo” Paterson(1864-1941)
2	Watkin Tench (1758 -1833)	22	Christina Stead(1902-1983)	42	Christopher Brennan(1870-1932)
3	Elisabeth Jolley (1923-2007)	23	Dorothy Hewett(1923-2002)	43	Oodgeroo Noonuccal(1920-1993)
4	Marcus Clarke (1846-1881 )	24	Judith Wright(1915-2000)	44	Elanor Dark(1901-1985)
5	Patricia Wrightson(1921-2010)	25	Peter Carey(1943-…)	45	Miles Franklin(1879-1954)
6	Manning Clark (1915-1991)	26	Germaine Greer(1939-…)	46	Nevil Shute(1899-1960)
7	Collen McCullough (1937 -…)	27	Thea Astley(1925-2004)	47	C.J.Dennis(1876-1938)
8	A.B. Facey(1894-1982 )	28	Robert Huges(1938-2012)	48	Charles Darwin(1809-1882)
9	Dymphna Cusak(1902-1981)	29	Clive James(1939-…)	49	D.H. Lawrence(1885-1930)
10	Donald Horne(1921- 2005)	30	Barry Humphries(1934-..)	50	Robert Louis Stevenson(1850-1894)
11	P.L. Travers(1899-1996)	31	A.D. Hope(19097-2000)	51	Morris West(1916-1999)
12	Dorothea MacKellar(1885-1968)	32	James A. Michener(1907-1997)	52	Mary Gilmore(1865-1962)
13	Patrick White(1912-1990)	33	Faith Bandler(1918-…)	53	C.E.W Bean(1879-1968)
14	Henry H. Richardson(1870-1946)	34	George Johnson(1912-1970)	54	David Malouf(1934-…)
15	Joseph Conrad(1857-1924)	35	Kenneth Slessor(1901-1971)	55	Maay Gibbs(1877-1969)
16	Thomas Kenelly(1935-…)	36	Jack London(1876-1916)	56	Umberto Eco(1932-…)
17	Peter Corris (1942-…)	37	Henry Lawson(1867-1922)	57	Xaavier Herbert(1901-1984)
18	Kylie Tennant(1912-1988)	38	Mark Twain(1835-1910)	58	Ethel Turner(1872-1958)
19	Anthony Trollope(1815-1882)	39	Rudyard Kipling(1865-1936)	59	Ray Lawler(1921-…)
20	Douglas Stewart(1913-1985)	40	David Williamson(1942-…)	60	Ruth Park(1917-2010)

Det ät Sydney Cove´s Rotary Club ssom har bekostat dessa plaketter och som även gett ut boken med beskrivningar av de olika författarna och vad de har med Sydney att göra.