Opaler Australiens ädelstenar

 

Vad är opaler?

Opaler är dyrbara ädelstenar från i huvudsak Australien. Ungefär 95 procent av världens opaler kommer därifrån.

Opaler består av kiseldioxid och vatten och är ganska ömtåliga jämfört med övriga ädelstenar.

Det finns olika sorters opaler. Den svarta opalen är mest värdefull. Andra sorter är vita opaler och kristallopaler. Boulderopaler, där färgerna ligger i skikt direkt på stenen, är ytterligare en sort som blivit allt mer populär den sista tiden.

Ingen opal är den andra lik. De äkta opalerna visar upp ett fantastiskt färgspektrum, många i regnbågens alla färger på en gång. De kan variera mycket i värde, beroende på olika faktorer.

Opaler kan ha olika färger. De kan vara mörkt blå, ljust gröna, turkosa, rosa, röd-, orange- och gulaktiga eller - vilket gör dem så unika - stråla i regnbågens alla färger på en gång! Det beror på att de är uppbyggda av mikroskopiskt små genomskinliga så kallade sfärer (formationer), av kiseldioxidgel och vatten. När vitt ljus träffar kiseldioxiden bryts den i olika vinklar. Detta skapar en regnbågseffekt. Vänder du på opalen kommer färgerna att förändras eftersom ljuset då bryts från ett annat håll. Bäst färger får du om du står med solen i ryggen.

Det finns egentligen bara två sorters opaler, äkta opaler och det som kallas "potch" på engelska. De äkta opalerna visar upp ett fantastiskt färgspektrum och är förhållandevis ovanliga. En äkta opal består vanligtvis av 6-10 procent vatten och har små kiseldioxidsfärer i regelbundna mönster. "Potch" är opal med endast en färg, framför allt vit, grå eller svart. Omkring 95 procent av all opal som hittas är ”potch”. Den används framför allt som baksida i dubbletter och tripletter när man framställer smycken, men är för övrigt värdelös.

Rent kemiskt består opalen av ett mineral, av kiseldioxid och en varierande mängd vatten. Den påminner om kvarts och är en förhållandevis skör ädelsten. Den kemiska beteckningen för opal är SiO2·nH2O.

Opaler bildades vid vulkanisk verksamhet för miljoner år sedan. Stensediment lämnades på stränderna vid insjöar. Vattenmassor lämnade kisel i sprickorna och kiselstenen förvandlades till opaler.

Idag finns inga sjöar kvar där opaler bryts. De hittas i 

stället i ett område som mest liknar öken - Australiens

 vildmark - the outback.

Hur bildades opaler ?

Opaler bildades vid vulkanisk verksamhet för miljoner år sedan. Stensediment lämnades på stränderna vid insjöar. Vattenmassor lämnade kisel i sprickorna och kiselstenen förvandlades till opaler. 

Vad är opaler värda?

Varje opal är unik. Det finns inte två stenar som är likadana. Värdet måste därför bestämmas utifrån varje stens unika egenskaper. Den viktigaste faktorn vid prissättning är stenens ”body tone” d.v.s. opalens bakgrund. Den kan variera från vit till svart. Ju svartare bakgrundsfärg, desto värdefullare opal.

Andra faktorer som man tittar på är färgerna, mönstret, klarheten, hur genomskinlig stenen är sedd uppifrån och storleken. Generellt kan man säga att ju fler färger som bryts i ljuset när du tittar på opalen, desto värdefullare sten har du i handen.

För att värdesätta en opal rätt, så krävs det att du är expert. Svensk Opalimport köper sina opaler endast från välmeriterade opaltillverkare och leverantörer, med hundraårig kunskap, direkt från Australien.

Massiv, dubblett, triplett – vad är skillnaden?

När du bestämmer dig för att köpa en opal, måste du bestämma dig för om du vill ha en massiv sten eller en dubblett eller triplett. En massiv sten är värdefullast och oftast (men inte alltid) dyrast. Dubbletter och tripletter är tillverkade smycken som bara delvis består av opal, men opalen är fortfarande äkta.

En dubblett är en opal som består av två lager. En skiva opal limmas fast på en mörk bakgrund bestående av ex. färglös opal, s.k. ”potch”, eller hård plast.

En triplett är en opal som består av tre lager. Principen är densamma som för en dubblett, med den skillnaden att man lägger ett tredje lager av glas, kvarts eller plast över opalen. Tripletten blir oftast lite tåligare med denna metod, jämfört med en massiv sten eller en dubblett. Klicka här om du vill veta mer

Var finns opaler?

Opaler bryts till 95 procent i Australien. De australiensiska opalerna finns i Australiens vildmark (the outback). Den svarta opalen bryts i huvudsak i Lightning Ridge, New South Wales och den vita opalen i Coober Pedy, i södra Australien. Det finns många andra opalstäder i Australien också.

Andra ställen runt om i världen där man kan hitta opaler är Mexiko, USA, Brasilien, Honduras, Indonesien och Etiopien. Dessa opaler har ett helt annat utseende än den australiensiska opalen, vilken är den enda opal Svensk Opalimport säljer.

Hur bryter man opaler?

Opaler bryts under jorden, vilket är det vanligaste, eller i dagbrott. För att gräva under jord sänker man ner ett borr på skaft och jord och skräp fraktas sedan bort med hjälp av vinschar.

Boulderopalen i Queensland bryter man i dagbrott. Då använder man schaktmaskiner för att bryta bort stenar med opal i. 

Opalfält i Australien

Omkring 95 procent av världens opaler kommer från Australien. Det finns många opalfält i landet. I de tre staterna New South Wales, södra Australien och Queensland hittar man opaler. I Lightning Ridge, New South Wales, bryter man den eftertraktade svarta opalen. Södra Australien är den delstat som är känd för den vita opalen (mjölkopalen) och i Queensland gräver man i huvudsak efter boulderopaler.

Kända opalfält i södra Australien är Coober Pedy, Andamooka, Mintabie och Lambina. I New South Wales ligger Lightning Ridge och White Cliffs. Opalfält i Queensland är Quilpie, Winton, Opalton och Yowah.

Coober Pedy

Coober Pedy i södra Australien producerar mängder av vit opal och brukar kallas "opalens huvudstad". Staden är idag världens största exportör av opaler. Opalen hittas inbäddad i lager i sandsten, horisontellt eller vertikalt, på cirka 25 meters djup.

Coober Pedy ligger cirka 850 km norr om Adelaide och här bor cirka 3 500 personer. Många invånare bor under marken i så kallade "dugouts"  för att svalka sig om sommaren och hålla sig varma på vintern. Coober Pedy ligger i ett extremt torrt område. Omgivningarna består mest av sten och väldigt lite växer här. Det finns inga träd och vatten är dyrbart.

Opaler upptäcktes i Coober Pedy 1915 och efter första världskriget flyttade många före detta soldater hit för att leta opaler och bli rika. De bosatte sig under marken och har gett staden dess namn. Coober Pedy, "okupa piti" på aboriginspråk, sägs betyda "vit mans hål under marken".

Det ökenlika landskapet har lockat många filmproducenter, bland annat Mad Max III, spelades in utanför Coober Pedy. Besökare kan hälsa på hemma hos folk som bor under marken, eller besöka andra platser under jord såsom museer, krukmakerier, gallerier och givetvis opalbutiker och opalgruvor. Den som vill kan pröva på att sova under marken i ett "underground hotel" – hotell under marken.

Andamooka

Andamooka ligger i södra Australien, cirka 600 km norr om Adelaide. Här har man inte brutit opaler så länge. De första upptäcktes 1930, men på grund av andra världskriget och områdets tuffa klimat etablerades orten inte förrän på 1960-talet. Opalerna bryts tre till tio meter ner i marken i den forntida sjöbottnen. Andamookaopalen anses vara världens mest hållbara opal.

Lightning Ridge

Lightning Ridge i New South Wales är det enda ställe i världen som producerar svart opal, vilket är den mest värdefulla av alla opaler. De första opalerna här upptäcktes på 1880-talet. Man hittar dem på mellan sex och 18 meters djup, vilket gör det möjligt att gräva "för hand", även om det inte är särskilt lätt! Lightning Ridge, eller Ridge som staden kallas, ligger cirka 770 km nordost om Sydney och där bor cirka 3 000 personer permanent. Ingen vet egentligen det exakta antalet. Omkring 80 000 besökare berikar staden varje år. En del blir kvar som opalletare, men de flesta kommer för att se hur en opalstad i den australiensiska vildmarken ser ut. Den stora turistströmmen har gjort att Lightning Ridge numera har flera motell och restauranger och mängder av souvenirbutiker att ta del av.

White Cliffs

White Cliffs i New South Wales var det första opalfältet i Australien. Staden ligger cirka 290 km nordost om Broken Hill. Här började man bryta opaler redan 1890. Det gick lätt att gräva och opalen var av mycket bra kvalitet, då den inte gick sönder när den delades eller polerades. I Europa hade man aldrig sett opaler med sådana vackra färger. Den överglänste den ungerska opalen och tog snabbt över den europeiska marknaden.

I slutet av 1800-talet bodde det tusentals personer i trakten runt White Cliffs. Här fanns restaurang, bageri och en bar under marken. De första invånarna bodde i allehanda hus av trä och plåt, men flyttade snart ner under marken för att undvika den intensiva värmen. Många pionjärer grävde efter opaler i samma håla under marken som de bodde i.

Under 30 års tid var White Cliffs den största producenten i världen av opaler. Sen började de stora fälten att ge mindre utdelning och staden återhämtade sig aldrig efter första världskriget och förlusten av den europeiska marknaden.

Idag är White Cliffs ett populärt utflyktsmål. Nu bor det cirka 200 personer här året om, de allra flesta i "dugouts" . Turister kan beskåda ett månlandskap med 50 000 hål eller kanske rota i de gamla slagghögarna efter fynd!

Quilpie

Quilpie, i delstaten Queensland i Australien, brukar kallas för "boulderopalens hemstad" eftersom det är den största producenten av boulderopaler i världen. Boulderopalen är unik för Queensland. Den bildas i håligheter i järnmalm och framträder ofta som ådror i stenen. Man bryter den därför i stenblock, som man sedan slipar fram opalen ur. Blocken varierar i storlek, från några cm till flera meter. På många ställen i Queensland kan man bryta dessa stenblock i öppna dagbrott, i stället för i schakt. Andra opalfält i Queensland där man bryter boulderopaler är Winton, Opalton och Yowah.

Så bryter man opaler

Så här går det till när man bryter opaler.

Det finns två olika sätt att bryta opaler på, antingen under jorden eller i dagbrott.

Förr i tiden använde man i princip hacka och spade. Det underlättade om man var två personer, en som befann sig nere i hålet och en som tog emot skräpet i hinkar på ovansidan. Man grävde sig rakt ner tills man stötte på ett område som såg lovande ut. Därifrån grävde man sedan vidare utåt kanterna. Ofta använde man dynamit för att komma framåt. Det var ett riskfyllt arbete och många satte livet till i hopp om det stora fyndet. Man måste ändå beundra dessa tidiga opalletare som klarade att gräva för hand i områden där temperaturen sommartid kan uppgå till ohyggliga 50 grader.

Nu för tiden har man bättre hjälpmedel. För att gräva under jord sänker man ner ett borr på skaft. Borret är ca en meter i diameter och sänks ner vertikalt. För att frakta bort skräp och lera använder man idag vinschar.

När man bryter opaler i dagbrott använder man schaktmaskiner för att göra djupa fåror i marken. I framför allt Queensland använder man denna teknik. Här hittar man mycket boulderopaler, som är en tunn opal belägen på järnmalm. Det överliggande jordlagret friläggs och man bryter försiktigt bort stenbumlingarna med järnmalm för vidare process.

Bara för att man gräver ett hål i ett opalrikt område är det förstås ingen garanti för att man genast finner opaler. Först gäller det att stöta på den outvecklade opalen, den s.k. "potchen", och hoppas att den ska leda till mer värdefullare fynd. Tyvärr är det allra mesta man finner värdelös "potch". En försvinnande liten procent kan användas till vackra opalsmycken

Går opaler lätt sönder?

Opaler är på grund av deras sammansättning ömtåliga värdestenar. Man bör akta sig för repor om man äger en massiv sten eller en dubblett. En triplett är oftare mindre ömtålig på grund av ett skyddande tredje lager av exempelvis glas eller plast som ligger över opallagret.

Massiva stenar är inte ömtåliga mot vatten (de består ju till stor del av just vatten) men man bör undvika att doppa en dubblett eller triplett i vatten eftersom det kan skada lagren som smycket är sammansatt med.

Om man bara tänker efter lite och inte utsätter sin opal för stötar, så håller ett välgjort opalsmycke lika bra som vilket annat ädelstensmycke som helst. 

Jag har hört att opaler betyder otur, stämmer det?

Opaler har genom åren dragits med ett dåligt rykte. Det härstammar delvis från en roman av Sir Walter Scott, skriven på 1800-talet. Hjältinnan i romanen dör när opalerna hon bär i håret tappar sin färg.

Australiens urbefolkning, aboriginerna, kallar opalerna för djävlar, som är delvis ormar, delvis mänskliga. De gömmer sig i marken och lurar männen till undergång genom sina vackra färger.

Men å andra sidan, så trodde man redan på romartiden att opaler förde tur med sig och romarna använde dem som goda amuletter. Det romerska namnet opalus kommer från ett indiskt ord, upala, som betyder värdefull sten. Romarnas opal kom troligen från opalgruvor i Ungern, idag Slovakien.

På medeltiden kallades opalen för ”tjuvarnas sten”, eftersom man trodde att den hade magiska egenskaper. Om man svepte in den i ett lagerbärsblad och stoppade den i fickan skulle man bli osynlig. Kanske värt ett försök?

En riktig opalälskare var drottning Victoria av Storbritannien. Hon bar alltid opaler och med tanke på hur länge hon regerade under 1800-talet och befäste den engelska stormakten, så kan hon ju inte ha haft allt för mycket otur, eller hur?

Med detta sagt, så tror jag du kan känna dig rätt säker att inte drabbas av någon otur när du köper din första opal. Själv har jag burit opaler i många år och liksom drottning Victoria älskar jag dem allt mer genom åren, för deras underbara skönhet och någon otur har då jag inte märkt av!

Australiens vildmark – the outback

Vill du besöka en opalstad i Australien måste du ge dig ut i det som kallas för the outback – Australiens vildmark.

Vad menas då med outback ?

För att förstå det måste man föreställa sig att cirka 85 procent av Australiens 21 miljoner invånare bor i städer, nästan uteslutande längs södra och östra kusten. Längs sydvästra kusten, runt staden Perth, är det också befolkat. Övrig del av landet är outback. Två tredjedelar av Australien är i stort sett obebott och ett stort område är glest befolkad landsbygd. Här bor det bara cirka 60 000 människor.

Hur ser det då ut i den australiska vildmarken? (I fortsättningen kallar vi den för outback, eftersom det är ett mer korrekt namn.)

Det första man tänker på kanske är vidsträckt? Långaa spikraka vägsträckor i hundratals kilometer, oerhörd hetta, röd sand, damm, stenar, ett fåtal buskar, miljontals småflugor och lera när det regnar. Allt detta finner man förstås, eftersom området mest består av öken, men efter en regnperiod kan det också vara strålande vackert när blommor i olika färger pryder marken.

Det är en oerhört karg och tuff plats att bo på, men Australiens urbefolkning, aboriginerna, har funnits här i cirka 50 000 år. Den vite mannen har bara befunnit sig i Australien i ett par sekler.

Opalpionjärer

När man i slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal upptäckte opaler i outback, flyttade många pionjärer hit med hacka och spade och en önskan om det stora fyndet. Flera opalstäder växte upp. Eftersom temperaturerna sommartid (december-mars) kan nå femtiosträcket i de här områdena kom man snart på att det gick att bo under marken för att undkomma hettan. Man gjorde hus av hålen som man grävt och många både bodde och arbetade i sin grotta på samma gång. Husen kallas "dugouts" och än idag bor de flesta människor i de här områdena under marken. Det finns motell, barer, bibliotek och även kyrkor under jord. 

Temperaturen i en "dugout" är alltid behagliga 20-25 grader året om, sommar som vinter. Pröva på att bo under marken om du tänker dig en resa till outback. Det är fullständigt tyst och många människor tycker att de fått sin bästa natts sömn någonsin. En del "undermarkshotell" är så stora att man behöver karta för att hitta rätt i alla gångarna.

Resa genom outback

Om du vill resa genom outback med egen bil finns det mycket du måste tänka på. En fyrhjulsdriven bil är att rekommendera, särskilt om du ger dig ut under regnperioden. Ibland svämmar floderna över och då gäller det att kontrollera vattendjupet om du måste köra över en bäck eller flod. Markörer vid vägen hjälper dig.

Om din bil går sönder kan du bli tvungen att klara dig en längre period. Det kan dröja länge innan nästa bil kommer förbi. Du ska alltid ha med dig vatten och mat, kex och konserver, för en vecka. Det rekommenderas att man tar med sig 5 liter vatten per person och dag. Skulle olyckan vara framme, så kom ihåg att aldrig lämna din bil! Vandrar du iväg är chansen minimal att man hittar dig. Ska du ut på ensliga vägar så bör du meddela någon i förväg vart du ska, och när du kommit fram, ex. en vän eller närmaste polisstation.
I outback bor många fårfarmare och deras arealer kan vara enorma. Det är inte ovanligt att man har en farm i samma storlek som Småland. Med så stora områden att bevaka hinner bönderna inte alltid kontrollera galler i vägbanorna, som finns där för att hindra djuren att gå över vägarna, så du bör stanna och se efter om gallret är helt innan du kör över vägen. Ibland vandrar djuren upp på vägen eftersom stora områden inte är inhägnade alls.

Vägtåg - roadtrains

Om du befinner dig på en någorlunda ofta trafikerad väg kanske du stöter på ett "vägtåg" så kallat "roadtrain". Det är en långtradare som kan vara oerhört lång, ibland över 50 meter, och ha en bromsträcka på en kilometer! Försök dig inte på att köra om långtradaren om vägen är dammig. Föraren har ingen chans att se din "lilla bil". Det är bättre att ta en paus och låta "vägtåget" få ett försprång.

Enorma avstånd

Det kan vara svårt att föreställa sig avstånden i outback, men för att få en uppfattning om hur långt det kan vara, kan vi göra en jämförelse. Mellan Melbourne i söder och Darwin i norr är det 3 755 km, lika långt (sånär som på några kilometer) som mellan Kiruna och Rom. Med sådana avstånd är det lätt att förstå att många barn ute på landet undervisas via radio (school of the air) och att läkare måste tillkallas via flyg. Många har säkert sett den populära tv-serien "Doktorn kan komma" (Flying doctors) och vill du besöka en läkarstation eller se hur barnen undervisas via radio och satellit kan du göra det i ex. Broken Hill eller Alice Springs.

Djur i outback

Vilda djur finns det gott om i outback. Kängurur, emuer, kameler, dingor och andra djur korsar vägarna ofta och du bör se upp särskilt vid soluppgång och vid solens nedgång, då djuren är mest aktiva.

Visst är kängurun gullig, men den kan också orsaka en hel del skada. De flesta bilar som regelbundet kör i outback har så kallade roo bars, en extra stark kofångare framtill på bilen, för det är vanligt att kängurur korsar vägarna. Reser du genom outback kommer du garanterat att se döda kängurur längs vägen.

Emun är ett slags strutsfågel, som bara finns i Australien. Fåglarna kan vara svåra att se i landskapet, då de flyter in färgmässigt. De kan inte flyga, men springa upp till 50 km i timmen. Hanen kan bli upp till två meter hög.

Ormar och ödlor finns det förstås också gott om i outback. Den dödliga brunormen, "king brown snake", hittar man här liksom geckoödlan och dess större släkting goannan. Men både ormar och ödlor är skygga djur och håller sig helst på avstånd från människan.

Kamelen har inplanterats i Australien och ställer till med en del skada då den äter av planterad gröda. Man förde in olika sorters kameler under senare delen av 1800-talet. De användes som transport- och riddjur i västra Australien och de centrala delarna, då man byggde järnvägen och telegraflinjerna. De transporterade även varor till de tidiga nybyggarna i dessa områden och till gruvindustrin.

Dingostaketet

Tvärs igenom hela Australiens outback, går ett enormt långt staket – "the dingo fence" – dingostaketet. Det är ca 5 500 km långt och sträcker sig från västkusten till östkusten. Staketet, som är världens längsta, byggdes på 1880-talet för att hålla dingon, Australiens vildhund, borta från fårfarmarna i södra Australien. Dingon är egentligen inget särskilt rovlystet djur. Många dingor hålls som tamhundar.

Sammanfattningsvis vill vi säga att outback är en spännande plats. De flesta turister missar detta område om de inte besöker den berömda monoliten Ayers Rock (Uluru kallar aboriginerna den) utanför Alice Springs förstås. Outback är väl värt ett besök. Även om du inte är fullt så äventyrslysten att du vågar resa på egen hand, kan du alltid följa med på en guidad tur för att få en känsla av detta enorma, annorlunda område – the outback

. Och du! Glöm inte besöka en opalstad!

Skulle du förresten inte ha lust att åka till Australien, kan du ju alltid roa dig med att köpa ett vackert smycke därifrån i stället.

Ayers Rock